Jag sa för en vecka sedan, två tre.
Att inget ingen bättre än mig på att gå dit jag ska.
Och det bästa, för mig, inte för de flesta.
För mig jag är unik. Inte dig lik. Bra bättre bäst.
Jag går, alltid rätt. Aldrig snett. Siktar hela tiden åt höger, samtidigt som vänster och rakt framåt eller bakåt.
Sa jag långt uppåt?
Högt högre högst.
Nu är det höst.
Min röst är stark. Löven är färgglada.
Jag är en karneval. Röd blå grön lila gul. Inte ful. Livet är glatt, grannt, grönt.
Du är grann, bekant. Det är sant. Inte falskt.
Jag älskar när maten ger mig rosor på kinderna.
Livet saknar hinder. Det går alltid att hoppa, eller gå under. Vinden är bara en illusion. En lektion. I att leva.
En reva. Är inget att sörja. Att blunda är att sörja. Titta och le. Det finns för alla en fe.
En dröm. En sann historia. Om dig. Om mig. Kanske idag, kanske imorgon.
Det var kanske igår.
Spelar ingen roll.
Jag var söt, är glad, förblir stark.
Starkare starkast.
PS. livet fungerar inte utan humor, enjoy...
Kommentera