I många fall är döden väldigt onödig. Igår när jag var hos mormor och morfar läste jag en artikel i tidningen Allers om Linn, en tremänning till mig som varit med om en bilolycka och svävade mellan liv och död. Hennes bästa vän som satt i förarsätet dog. I en del fall är dock döden bra. Imorse fick jag först ett samtal av min far och sedan ett kortfattat sms av min bror där det stod: "farfar är död". Det var väntat och jag är glad för farfars skull. Kändes minst sagt hårt när jag hälsade på han i måndags och han skrek att han ville loss från stolen han bundits fast inci ropade efter mamma på hjälp. Nu kommer han troligen hitta vackrare konst än som någonsin ens varit nära att skapas på jorden, där i himlen. Dessutom får han träffa farmor och läsa mängder med böcker om facism och politiska fredsbusar. Han kan frossa i mat och springa milslånga löprundor som han gjorde som ung. Dansa i neon. Rena rama himmelriket för farfar. Lilla rara söta farfar. I will totally miss you här nere på marken i alla fall. Du var och är bäst!


dalslånged/dalslånged/strömstad

Jag är helt betuttad i detta livsnjuteri. Dagarna i Dalsland med familjen efter Lysekil var alldeles förpillat bra och idag har jag verkligen dykt djupt ner i njutningsgrytan. Jag har städat, hela huset, dammsugat och skurat á la pippi långstrump. Och njutit av det. Jag älskade att städa. Som omväxling blev det en lunch med Oskar. Som förrätt serverades små knäckesnittar med smörstekta kantareller och lite västerbottenost, i övrigt frossade jag. Så som man frossar om man är glad och tillfreds med det mesta.  Ikväll har jag huset själv, då blir det grillwookad sparris och scampi med en het sås, kanske ett glas rött och en förhopnningsvis überspäckat bra filmatiseringen av Agatha Christies "13 vid bordet". Wunderbar.

Fashion contains a lots of scary people. I can assure you of that I've seen them. Especially in the night, in my dreams. First they hunt me, when they caught me, they stab me, and finally they rape me.