Jag har hamnat i en inspirationsstation utan aktion.
Versaler och vokaler strömmar. Drömmar växer.
Drömmar är verkliga. Äckliga.
Verkligt äckliga. Äckligt verkliga.
På riktigt.
Kanske fiktiv. Men mest ett stort kliv.
Scenen hägrar. Venerna svävar.
Pulsar. Rusar.
Rullar. Ambitioner träffas.
Ambitioner knullar. Fortplantas.
Sverigelagen fortsätter janta. Jaget trotsar. Som när Hitler tog fram fanta.
För moralen ägde cocset.
Trumset
,spelar, hårt mot hinnor. Viner strösslar minnen.
Äger alla mina sinnen.
Vinet vinner.
Vinet är du.
Vinet är vackert.
Vinet är välkommet.
Vinet tar chansen i drömmar.
Drömmar är verkliga. Äckliga.
Verkligat äckliga. Äckligt verkliga.
På riktigt.
Inte fiktiv. Ta ett stort kliv.
Jag är muren.
Ta i och riv.
Ta mig till din märkliga.
Drömmar blir underbart verkliga.
Efter helgens fina färd till Skellefteå, i Skellefteå, med Lina, är jag glad, nöjd.
Jag är väldigt nöjd. Kvinnan här är väldigt nöjd.
Så nöjd att fler killar letat sig in i på en plats i hjärtat.
Kristan Anttila, vilket performance, vilken maskulinitet, vilken rockig rockare. Vilket hår.
Kristian Anttila är en sådan kille jag vill ha i bakfickan.
Det gör inget att Markus med fler redan finns där. För den växer.
Jag gillar killar, så kom och ta plats.
Kom och röj med mig.
Markuuus Markuuus Markuuus. Jag älskar dig. Eller nej, inte dig. Din musik. Du kan vara lite disträ. För disträ för att älskas. Du är inget giftasmaterial. Om du sjöng för mig hela livet ut, skulle det kunna gå an. Då kan jag älska dig. Men i fortsättningen håller jag mig till att älska din musik. Och på lördag träffas vi ju igen. I Skellefteå. På Trästocksfestivalen. Vilken grej.