När mamma ska komma in på mitt rum, sätta sig i fåtöljen och försöka prata. Som att hon någonsin skulle få reda på nåt. Det är bara dumt. Jag har aldrig yttrat hur jag mår mot henne i hela mitt liv, och hon har aldrig någonsin varit en sån som kan få mig att göra sånt. Så varför i hela friden tror hon att jag ska säga nåt nu, efter 17 jävla år?!

Btw. så har jag varit hemma hela dagen, utan någon officiel anledning. Jag har varit helt avdäckad och knappt rört mig. Mat har varit uteslutet. Nu blir det iaf pilgrimsmusslor.