Kom hem från korsån vid 11 ungefär. Vi var där med "den nya klassen". Weeij? Någon/några (förmodligen NV-treorna) hade låst ihop våra cyklar (vi cyklade all 1,5 mil dit) såg vi när vi vaknade på morgonen. Så då kom vi till en grop full med surströmming och äggskal till slut efter ett par tipspromenadsfrågor. Vi trodde att nyckeln fanns i gropen. Men vi gav upp vårt letande och när vi kom tillbaka till huset där vi sov så hade en av lärarna med sig nyckeln:P Men, men, hämnden är ljuv! Nu ska jag fortsätta dagen med att tänka på hur hemskt allt är och längta tills tiden efter dom här tre åren...
Jag kom inte på vad jag skulle ha som överskrift, så jag skrev det första som dök upp i huvudet istället. Det är ganska bra att vara kreativ ibland. Ganska ofta faktiskt. Imorgon har vi match igen, jag har ingen aning om när vi samlas. Jag får väl chansa eller nåt. Det lät inte bra. Jag tror inte att det är så smart att chansa. Risken finns ju att man missar matchen. Men jag tror vi har ganska fullt lag, så det skulle inte göra så mycket. Dessutom så är jag förkyld och definitivt inte på topp. Egentligen borde jag inte vara med alls, men tävlingsmänniskan innuti mitt huvud tvingar mig. Att vara tävlingsmänniska är en negativ egenskap. Vad jag än ska göra så tävlar jag mot alla andra, och förlorar jag mår jag skitdåligt.
Men just nu mår jag toppen för jag håller på att besegra den största kampen mot mig själv. Det är guld värt!  Det ska jag fira genom att skåla i ett glas vatten och tugga på en finncrisp. Som present till mig själv ska jag unna mig något skitsnyggt på måndag. Jag ska in till Gävle då för att kolla på GIF-AIK, men som tur är kommer jag förhoppningsvis ha lite tid på mig innan att göra "stan". Apropå Gefle så det skulle detvara himskans skönt om Gefle kunde vinna mot AIK. De har ju lyckats klättra hyffsat högt upp i tabellen och om de håller sig kvar där så kommer det bli så kul att få se Thomas Wernersons nuna efter den allsvenska säsong. Mest med tanke på att han (plus många andra) underskattar Gefle så himla mycket.


Jag kom hem från Spanien i tisdags. Det var otroligt deprimerande. Från att ha suttit i solen och stekt i 35 graders värme, hem till ett spöregnande Sverige på 14 grader. Plus att jag bor i Hofors. Hofors är nog det mest deprimerande stället i hela världen. Men det bästa med att bo här (iaf om man har bott här i hela sitt liv) är att man inte märker något av hur hemskt det är förrän man kommer bort från träsket. Så man kan glädjas så länge man stannar.

Idag hade vi match mot Gefle IF. Jag var totalt förlamad i andningspartiena i kroppen och kunde inte köra 100 % ,jag tror nog att lungorna på resten av laget också gick i ultrarapid. Vi förlorade, 1-4 Men på lördag är det ny match, då är det tagga som gäller. Jag hoppas verkligen, innerligt mycket att vi vinner då. Vi ligger näst sist i våran tabell. Förra året så slutade vi på en andra plats. Nedförsbacke power.

På måndag börja jag i gymnasiet, ser fram emot det litegrann. Kul att få använda sig av sin sociala sida igen efter ett sommarlov som eremit. Men trökigt att börja plugga igen. Jag måste ta reda på vad jag ska plugga vidare med efter gymnasiet. För om det är höga poäng för att komma in på en linje så måste jag vara ambitiös också. Så jag kan inte bara stänga in mig i en box och få altt serverat på silverfat. Jag måste ta tag i tyglarna och tänka långsiktigt också. Men målet med mitt pluggande är mig själv i en svart dress från Armani på en välbetalad arbetsplats i Italien.

image344