saro

I många fall är döden väldigt onödig. Igår när jag var hos mormor och morfar läste jag en artikel i tidningen Allers om Linn, en tremänning till mig som varit med om en bilolycka och svävade mellan liv och död. Hennes bästa vän som satt i förarsätet dog. I en del fall är dock döden bra. Imorse fick jag först ett samtal av min far och sedan ett kortfattat sms av min bror där det stod: "farfar är död". Det var väntat och jag är glad för farfars skull. Kändes minst sagt hårt när jag hälsade på han i måndags och han skrek att han ville loss från stolen han bundits fast inci ropade efter mamma på hjälp. Nu kommer han troligen hitta vackrare konst än som någonsin ens varit nära att skapas på jorden, där i himlen. Dessutom får han träffa farmor och läsa mängder med böcker om facism och politiska fredsbusar. Han kan frossa i mat och springa milslånga löprundor som han gjorde som ung. Dansa i neon. Rena rama himmelriket för farfar. Lilla rara söta farfar. I will totally miss you här nere på marken i alla fall. Du var och är bäst!