Jag skapar den här avskyn mot mig själv genom att träna trots att jag inte borde. Redan från början av dagens fotbollsträning kände jag både en fysisk och mental protest från min kropp. Knät började efterhand göra ondare och ondare i och med att träningen rullade på. Tänkte hela tiden på att hoppa av, men när vi började köra de här konditonsövningarna var jag fast. Jag förstår inte varför jag inte kan skippa träningen. Nu är jag utmattad i kroppens alla muskler. Efter fick jag iaf en skön avlappning, följde med Krusell och Emelie till simhallen och solade. Det behövdes, mina händer hade inte pallat kylan om jag cyklat hem direkt efter träningen. Det gjorde himskans ont i dem.
Dagens roliga (satt och skrattade för mig själv hela mattelektionen efter mitt egna lilla skämt, lite mesigt att skratta åt sina egna skämt):
Emelie: "Du har ett sår där" (pekar på min hårbotten)
Jag: "Jag vet, det är ett födelsemärke.
Emelie: "Jaha, jag trodde du slagit i nåt."
Jag: "Jag fick en smäll från moderkakan."
Kommentera